Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Om anestesi och intensivvård

Vad är anestesi och intensivvård?

Anestesi är ett uttryck hämtat från grekiskan. Ordets betydelse är "utan känsla", αἴσθησις [aisthēsis]. Enligt den grekiska mytologin räddade Medea sin make Jasons döende far Aison efter att ha sövt honom djupt med hjälp av ”nattens krafter”. Detta genom att punktera hans hals och fylla venerna med en magisk mixtur vilket ledde till att Aison vaknade upp som en ung frisk man.

Anestesiologi och intensivvård är en relativt ung specialitet som genomgått en snabb utveckling. Specialiteten vilar på fyra hörnpelare: narkos/bedövning vid kirurgi och postoperativ övervakning, intensivvård av svårt sjuka patienter med multipel organsvikt, prehospital akutsjukvård samt akut och kronisk smärtbehandling. Nya anestesitekniker, nya läkemedel, mer avancerad utrustning samt nya behandlingsstrategier har möjliggjort allt mer avancerad kirurgi på allt sjukare patienter med ett säkrare postoperativt vårdförlopp.

En anestesiolog (narkosläkare) är specialist på övervakning och upprätthållande av vitala (livsviktiga) organfunktioner både under sövning/bedövning av patienter på operationsavdelningarna samt på att diagnosticera och behandla multipel organsvikt hos svårt sjuka patienter på en intensivvårdsavdelning. Denna intensivvårdsbehandling omfattar bl.a. respiratorbehandling vid svår lungsvikt, behandling av svår cirkulatorisk chock med potenta läkemedel och/eller mekaniskt cirkulationsstöd, dialysbehandling vid akut njursvikt samt behandling av livshotande infektioner.

Historik

Den moderna anestesin tog sin början på 1840-talet i och med tandläkaren William T.G. Mortons eter-inhalationsnarkos i Boston, som utfördes via en andningsmask (gasnarkos). Utvecklingen som föregick den första inhalationsanestesin tog dock sin början betydligt tidigare. Under 1500-, 1600 och 1700-talen prövade dåtidens vetenskapsmän olika sätt att tillföra luft till patienter som inte kunde andas själv genom att föra ner vassrör i luftstrupen på hund (intubation) eller via ett snitt i luftstrupen (tracheotomi).

Först i slutet av 1800-talet kunde patienter som andades dåligt förses med en gummislang nedlagd i luftstrupen. Kartläggning av cirkulationen ledde på 1650-talet till de första intravenösa injektionerna (in i blodbanan) i hundar och andra djur och sedermera att opium kunde tillföras människa intravenöst. I början av 1700-talet utfördes de första centralvenösa och arteriella kateteriseringarna (införande av slang i stora hålvenen och artärerna) på häst och först i början på 1900-talet även på människa.

Den moderna intensivvården föddes i Köpenhamn under den svåra polioepidemin 1952. Undertrycksventilatorerna (”järnlungorna”) vars användning dominerande vid den här tiden kunde inte rädda poliopatienterna som ”drunknade i sitt eget luftvägssekret” (Ibsen 1915-2007). Tekniken som behövdes för att rädda dessa patienter användes dock redan på operationsavdelningarna. Anestesiologen Bjørn Ibsen, tränad i Boston, föreslog en tracheotomi efterföljt av manuell övertrycksventilation (handventilation) via blåsa samt regelbundna rensugningar av övre och nedre luftvägar. Åtgärden räddade åtskilliga poliopatienters liv.

Med hjälp av bl.a. läkarstudenter handventilerades poliopatienterna dygnet runt i 6 timmarsskift. Engströmrespiratorn ”the mechanical student” var en av de första narkosapparaterna med automatisk övertrycksventilation och ersatte snabbt den manuella ventilationen. Under denna tid utvecklades även blodgasanalysen.

Acute respiratory distress syndrom (ARDS) beskrevs först av Ashbaugh 1967. Denna uttalade lungsvikt kom som en följd av svår systemisk sjukdom i kombination med långvarig övertrycksventilation. Om man tillförde ett positivt tryck i slutet av utandningen, Positive End-Expiratory Pressure (PEEP), mildrades bildandet av atelektaser (sammanfallna lungdelar) i slutet av andningscykeln (utandningen) och lungsvikten kunde delvis hävas. Upptäckten har räddat livet på många intensivvårdspatienter fram till våra dagar.

Sidansvarig: Susanne Lj Westergren|Sidan uppdaterades: 2014-07-01
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?

Denna text är utskriven från följande webbsida:
http://aic.gu.se/Forskning+och+personal/om-anestesi-och-intensivvard/
Utskriftsdatum: 2017-09-23